Helt slut efter allt med Ninja o jobb igår, åkte ut till henne efter jobbet iallafall och då hade de släppt helt o hållet, hon var pigg o glad o rörde sig normalt. En sten som släppte kan jag säga, oron som uppstår när någon man älskar har ont är helt otroligt olidlig.. Mådde skitdåligt.. Panik typ.. Man är så jävla maktlös när de kommer till kritan, önskar dom kunde prata! Men fingers crossed så verkar de vara borta nu iallafall!

Sitter på henne nu och känner inget, blir skritt lääääänge och sen lite trav så får vi se hur hon känns, liniment och ländtäcke, nedskärning på kraften och massa B-vitamin. Nu håller jag tummarna att de var en engångförteelse! Kylan har ju slagit till rätt fort med, 300g täcke är de som gäller nu!

Har tränat på Sebbis idag, han var sååå duktig så! :)

Puss /C