De är fortfarande ganska grått, de kommer nog vara de ett par dagar.. Klumpen i halsen med tårar blir inte mindre och de bara spricker upp, gång på gång.. Jag vill fortfarande inte fatta.. Allt är så jävla orättvist.. Hon hade hela livet framför sig.. Försöker svälja tårarna, men dom envisas med o ligga o bränna i ögonen! Det är inte rättvist.. 5 år gammal, hon skulle ha minst 15-20 till!! De är nog de som känns värst.

Jag ska försöka hålla humöret uppe idag, jag ska försöka o inte gräva ner mig. Liksom tillåta mig själv bli ledsen men sedan torka tårarna och försöka le igen! Hon är helt fantastisk, jag säger är för jag vet att hon fortfarande finns någonstans, och de glädjer mig så himla mycket att hon fick vara hos mig så länge, att hon har någon som minns henne för alltid, någon som saknar henne. Både jag o Elin saknar henne så de gör ont liksom, ingen förtjänar o försvinna utan o bli sedd.

Jag skrev i torsdags, "imorn börjar jag om".. Ja de gick ju bra.. Men jag försöker, de ska ni veta.. Jag måste bara få lov o sörja Lillan först. Så måste de få vara. Vill ägna en tanke åt vår kära gamla trotjänare Tina också som försvann i torsdags! Vila i frid tanten, och se till o ta hand om Lillan åt mig! <3

Vi hörs! Kram /C