Uteritt på min absolut bästa, Will.i.am. i hörlurarna och höstfärgade löv på träden är så otroligt svårslaget! Jag njuter av varje sekund, kan bero på Ninja, kärleken till den varelsen (hon är nog ingen häst) är oändlig!

Hela paketet gör en lite filosofisk nästan haha, men på riktigt, känner ni inte storheten och mäktighetskänslan i sådana lägen? I know I do! Tror de är så jag svarar på varför rider du? För när allting klickar ex i skogen på en hoppbana, var som egentligen. Så är de en mäktighetskänsla som inte går av för hackor. Det är det bästa som finns. Kärlek är ju bra o så, men den känslan slår allt!

Puss
Ninja är förresten bäst!