Sen har vi skocken av människor som inte ser det så, det är dom som tycker synda om sig själva och väntar sig att andra ska rädda dom ur kriget. Och det betyder inte att dom är tacksamma, snarare tvärt om! Dom väntar sig bara mer av andra människor och tycker bara mer om sig själva. Och där faller vi tillbaka till något jag pratat mycket om tidigare, ödmjukhet. Något en del människor inte verkar ha, sorgligt men sant. Ännu sorgligare är att även vuxna människor verkar sakna just ödmjukhet.. Vet inte om jag ska skratta eller gråta faktiskt.

Men mest av allt tycker jag synd om människor som ingen ödmjukhet har, dom kommer sluta så ensamma....

/C