Av någon anledning har mitt självförtroende gått i botten sen jag bröt ankeln, efter jag började rida igen känner jag mig helt värdelös.. Den där skrämmande känslan när man tror folk sitter på läktarn och säger "vad fasen håller hon på med hon kan ju inte rida". Jag tror givetvis inte att det hjälper och skriva det här, men jag tror att det hjälper o erkänna det för sig själv. Den vidriga känslan av att inte räcka till. Jag hoppas jag snabbt o lätt kan bygga upp självkänslan o självförtroendet till den plats där det en gång var. Jag är så van vid att ha förtroende för mig själv att jag känner mig helt vilsen, stressad och ledsen. Jobbig känsla, men det går o komma tillbaka det vet jag, det måste gå.

 

Självförtroende gör dig till en bättre ryttare, rider du utan självförtroende går det inte.

/C