Livet

Hej, jag vet att jag vart borta länge. Så är det ibland, men nu har jag vart skrivsugen ett tag så tänkte att det var dags.
 
Är i England nu som det flesta säkert redan vet, minns.. ja... Det är iallafall jättebra på helgerna när man får vara med alla man känner och göra det man älskar på en av sina absoluta favoriter. (Ja, jag har världens bästa ponny) På vardagarna blir det lätt lite långtråkigt, gör stallet, rider några hästar och sen är det mest lattid. Klagar inte på o få ta det lugnt, men jag är van vid o ha action hela dagarna, så när jag helt plötsligt har tid över blir jag lite obekväm och känner mig nästan stressad över o sitta på soffan så mycket, även om det som sagt är väldigt skönt o jag inte ska klaga.
 
Quilla är betäckt nu förresten, med Balou du Rouet, hoppas på en liten stjärna. Ett sto. Jag vill inte ha en till hingst helst haha. Hon har nämligen vart så klantig att hon gått o dragit på sig en blödning i den djupa böjsenan, och en vätskefylld senskida. Allt pga urkalkningar i vänster fram. Så ja, min bästa hopphäst lär inte komma tillbaka, förhoppningsvis kan hon hoppa upp till kanske 130 igen, troligtvis inte. Man har hört om dom här skadorna förr, och med tanke på det ska jag nog vara glad om hon kan hoppa låga klasser igen, typ 1 m - 110. Just nu är livet inte på topp, Challe har nu höga förväntningar på sig. Han ska fylla ut Quillas skor och lite till, stackarn haha!
 
Ninja är nog tillbaka på tävlingsbanorna efter jul, låga klasser också till o börja med. Sen får vi se, hon har ju också vart skadad mycket. Annars får jag väl sälja henne, fast det vill jag inte. Inte än. Just nu känns allt mörkt, när jag kollar på hoppbilder vill jag bara börja gråta, det känns som jag tappat hela min framtid. Allt är borta. Jag orkar inte. Hästjävlar. Förlåt men hur mycket otur ska man behöva ha?
 
Mina senaste sommrar.
2010 började Peppes spatt, han var dålig hela sommaren och sen var gymkhana inte o tänka på. Men han blev friskförklarad och allt var frid o fröjd.
2011 kom spatten tillbaka och det var bara o behandla igen, återigen hela sommaren borta.
2012 bröt Polo benet i hagen och fick åka in till Ale för operation. 6 månaders konvalisent.
2013. Vi fick avliva Peppe pga att spatten kommit tillbaka (4e gången). Ninja fick ett keratom i hoven och fick opereras, 1 år borta från ridning sa veterinärerna, betäckte henne med Click and Cash.
2014. Quilla har fått en allvarlig senskada och blir borta minst 6-8 månader. Betäckt med Balou du Rouet.
 
Så ja, någon gång borde det väl vända. Kan man väl hoppas...
/C
P.s. Jag kommer inte bara gnälla framöver men just nu behövdes det. Jag behövde tycka synd om mig själv en liten stund... D.s.
 
 

Kommentarer
Postat av: Amanda Josefsson

Tycker så himla synd om dig, du har verkligen haft sån otur. Hoppas det vänder snart! :(

2014-07-06 @ 13:12:24
URL: http://mandie.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0