Har gått i stallet nu på morgonen och funderat på allt som hänt det sista och jag blir så himla arg, arg på allt folk kommer undan med för att dom ljuger och snackar goja.. Sånt där barnsligt beteende som man höll på med när man var i tidiga tonåren som man sedan inser bara är korkat, att folk i min ålder fortfarande håller på vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt. Jag vill inte lägga mig i eller egentligen göra en grej av det, bara lägga händelse och person i fråga i en låda och gå där ifrån, inte bokstavligt talat då alltså utan bara i huvudet. Men det är inte lätt o släppa taget om någon man litade på till 100% och någon som man försökte ställa upp på lika mycket, någon man trodde man var nära vän med men som sedan visade sig vara en helt annan person än vad du trodde. Det är inte lätt, men det går. Jag vill som sagt inte göra en grej av det och det har jag väl egentligen inte gjort heller, försöker bara förstå. Men till vilken nytta egentligen? Bättre o bara avsluta detta kapitel och gå vidare. Så nu har jag fått skriva av mig och då är det lättare.