Om man letar häst är det ju en klassiker o klicka in på hastnet, eller hur? Men egentligen i dagens samhälle är det så mycket bättre o importera häst från typ Tyskland eller Holland, eller kolla häst på försäljningsstall. Först o främst så är priserna helt annorlunda, men sen har du ju bytesrätt o liknande på försäljningsstall som är ett stort plus om man inte skulle passa ihop eller om fel eller skador skulle dyka upp, försäljare är ju oftaste mycket scgysstare med detta då det för dom är business, det är bara en häst inte hästen. Stor skillnad!

 

Ninja köpte vi via handlare direkt från Tyskland och hon har ju vart något utav det bästa vi köpt, men sen har vi stjärnskottet Q som kom från privatperson. Hon vart hos uppfödaren och sen hos Martina och sen hos oss så hon har ju haft ett sånt där ultimat liv som de flesta letar efter men ändå står hon nu med en ruggigt allvarlig skada som innebär att hon vid otur kanske inte kan hoppa alls igen. Och ändå ratar folk försäljningsstall för att dom tycker att dom säljer "dåliga" hästar? Hmm..

 

Kikar lite efter en kuse till hösten, behöver något o tävla. Men vet inte vart jag ska leta eller vart jag ska börja.... Tips? Varmt välkommet..

Puss

/C

Hallo gänget,

så galet svårt o blogga när man är iväg på tävling. Har sällan någon täckning på telefonen, och har jag det så är det aldrig tillräckligt.. Sucks, jag vet men så är det. Nu är jag kvar hemma (hemmet i england) tills på söndag morgon iallafall, så blir bloggning resten av veckan! På söndag är det dags o rulla lastbilen till Dover i England för att tidigt på måndag morgon rulla till båten Dover - Calais (Frankrike) för att från Calais köra till Belgien för EM.

 

Varje år dom arrangerar EM så är det lag EM och Individuellt EM samtidigt, så i år efter mycket om och men ska jag rida bägge, EM lag på Sebbe (såklart) och individuellt EM på Jacks ungponny som heter Indi, hon har aldrig gått individuellt innan så det blir ytterligare en debut, precis som det var för Sebbe förra veckan! Kul, men framförallt blir det bra träning! Det är en fantastisk liten ponny, men hon behöver lite mer träning innan hon är helt färdig, men har definitivt potential som gymkhanaponny. Är blandning Quarterhäst och Dartmoorponny, sjukt ovanlig blandning för en liten ponny. I sverige använder vi knappt något dera. Så det är lite intressant blandning. Men hon har en go rumpa, så kommer nog finnas lite fart i den här damen när hon lär sig racea! ;)

 

Intressantare än såhär blir det inte idag....

Tea-time!

/C

Nu ska vi träna en kortis! Puss

/C

Jag brukar inte skriva särskilt intressanta inlägg, inte så värst provocerande eller liknande.. Men senaste 2 dagarna, efter mitt lilla uppehåll har jag skrivit ganska långa inlägg och kanske provocerande, eller intressanta, jag vet inte.. Jag länkar bloggen på facebook emellan åt och det har jag även gjort denna gången. Men aldrig tidigare har det lockat så många läsare. Så vad är det som gör folk så lästörstiga? Jag tror många läsare vill läsa den negativa delen. Inte många vill läsa om regnbågar o rosa ponnys.. Glada dagar lockar inte läsare. Eller har jag fel? Ilska lockar läsare. Helt klart. Ilska, pajkastning ja, det vanligt helt enkelt. Rätt så intressant när man tänker på det.

 

Till min nackdel så är jag oftast väldigt hetsig, blir jag förbannad över något som går jag på direkt. Eller i det här fallet så skriver jag direkt, jag tänker inte efter.. Tänker inte på vem jag kanske sårar eller vilka konsekvenser det ibland har, tyvärr. Jag borde verkligen ha lärt mig vid det här laget.. Men tydligen inte haha.. Men jag är på ett sett tacksam över det, ni får ju läsa exakt vad jag tänker o tycker? Inte en redigerad version som ser bättre ut, som får mig o se bättre ut. Ni får mig till 110 %.. Och läser ni min blogg så är ni ju fullt medvetna om det, eller hur?

 

Mitt förra inlägg var inte personligt, det handlade inte om mig personligen. Det handlade om mina tankar kring det hela, hur jag får för mig att människor kan känna. Jag vill inte vara på listan, jag önskar jag var bra nog - ja! Men jag vet att jag inte är det så det är okej. Jag rider lite mer kravlöst såhär. Men självklart önskar jag att jag orkade/klarade rida med högre krav, högre press. Just nu är jag inte där. Jag har alldeles för höga krav på mig själv för att leva upp till andras krav också!

 

Hmm.. Jaaa...

/C

 

Här finns människor som sitter o gör odds på ryttarna, alltså kan man satsa pengar på vem man tror ska vinna. Oddsen ligger ute officiellt på facebook.. Odds finns på minis, under 14s, under 17s och på öppna. Vad i hela fan?! Okej om man gör det på ryttare över 18 år, okej.. Inte ja gud vad kul o bra, utan okej. Men på barn? Och om ungarna ser detta? Hur många blir inte asledsna över att dom inte änns är med på listan? Det är barn vi pratar om. Och inte hade jag velat ha högst odds heller. Rida med den pressen som 16 åring eller yngre, nej tack.

 

Det är en prestigelös sport, vi rider på våra ponnys som vi älskar mer än något för o ha kul. Klart man vill vara bäst, men är man inte det så är det okej. Eller det har alltid vart det iallafall. Men nu ska det satsas pengar. Fyfan. Jag är förresten inte med på oddslistan för Öppna ryttare. Jag är inget hot gentemot någon, jag kommer rida helt fri från press och förväntningar. Eller nä, inte helt.. Jag har press och förväntningar på mig själv, men ingen annan har det. Ingen räknar med mig. Det kan vara ganska gött, antingen så kommer man som en underdog och slår underifrån. Eller så rider man precis som folk räknat med eller i detta fallet rider man som icke medräknad. Som en nobody. Här är jag ingen. Det är inte okej, det är fan inte okej.

 

Här sitter en irländsk snubbe o gör odds, han gör mig med fler till nobodys och folk bara accepterar det. Dom tycker det är roligt hur han sätter press på barn och ungdomar, dom tycker det är helt okej att göra andra människor till nobodys. I mina ögon är han inget annat än en översittare. En irländsk översittare som får folk att må dåligt när dom ska in o rida ett VM. Som om det inte är bra nog.. Hmm...

 

 

/C

Man kan ta en viss mängd kritik och skit, vissa orkar mer än andra. Jag blir oftast väldigt arg eller irriterad när jag får ta skit, kritik däremot kan jag ta rätt mycket, jag vill inte säga att jag alltid håller med och ja ibland har jag ursäkter eller bortförklaringar. Men vid tex träning tar jag mycket kritik utan o bli ledsen, jag tar in det och ältar det om o om igen. Jag är hård mot mig själv och tycker aldrig jag presterar tillräckligt bra, jag kan vara nöjd och tycka saker gått bra, men det är aldrig tillräckligt. Det känns som det aldrig är tillräckligt för andra så det är inte tillräckligt för mig. Men oavsett hur bra/dåligt man tar kritik så finns det en gräns för alla. Det får vara nog någonstans, dessutom behöver alla lite bra feedback och lite beröm i kritiken, alla behöver det. Lite uppmuntran.

 

Här får man ingen uppmuntran, här är man aldrig tillräcklig. Inte änns dom som är bäst är tillräckligt bra för folk här. Det är inte okej, det känns inte bra. Jag trivs bra här, jag gillar mina fasta lagkamrater, dom är helt underbara! Jag älskar o tävla och det får jag göra här. Men, jag kan bara ta en viss mängd. Familjen jag bor med tycker att dom är bra, väldigt bra. Skulle nog säga att dom tycker dom är bäst. Och är sådär obehagligt kaxiga. Dom är bäst o alla andra är skit, det är precis vad dom säger. Precis.

 

Och vårt lag är bara ett annat skitlag som du skiter i, där dom gång på gång sätter in ryttare som dom säger sig tycka synd om, dom tycker synd om dom så dom får rida med oss. För det är skitsamma hur det går för oss, vi är bara ett annat skitlag. Så vem bryr sig?

 

Så jag kanske åker hem.. Jag kan bara ta en viss mängd.. Jag kanske har ett stort ego eller något som tänker så, det kanske är mig det är fel på. Men just nu är jag alldeles för nedtryckt för o bry mig. Känner mig alldeles för otillräcklig.

 

/C

 

Är i England nu som det flesta säkert redan vet, minns.. ja... Det är iallafall jättebra på helgerna när man får vara med alla man känner och göra det man älskar på en av sina absoluta favoriter. (Ja, jag har världens bästa ponny) På vardagarna blir det lätt lite långtråkigt, gör stallet, rider några hästar och sen är det mest lattid. Klagar inte på o få ta det lugnt, men jag är van vid o ha action hela dagarna, så när jag helt plötsligt har tid över blir jag lite obekväm och känner mig nästan stressad över o sitta på soffan så mycket, även om det som sagt är väldigt skönt o jag inte ska klaga.

 

Quilla är betäckt nu förresten, med Balou du Rouet, hoppas på en liten stjärna. Ett sto. Jag vill inte ha en till hingst helst haha. Hon har nämligen vart så klantig att hon gått o dragit på sig en blödning i den djupa böjsenan, och en vätskefylld senskida. Allt pga urkalkningar i vänster fram. Så ja, min bästa hopphäst lär inte komma tillbaka, förhoppningsvis kan hon hoppa upp till kanske 130 igen, troligtvis inte. Man har hört om dom här skadorna förr, och med tanke på det ska jag nog vara glad om hon kan hoppa låga klasser igen, typ 1 m - 110. Just nu är livet inte på topp, Challe har nu höga förväntningar på sig. Han ska fylla ut Quillas skor och lite till, stackarn haha!

 

Ninja är nog tillbaka på tävlingsbanorna efter jul, låga klasser också till o börja med. Sen får vi se, hon har ju också vart skadad mycket. Annars får jag väl sälja henne, fast det vill jag inte. Inte än. Just nu känns allt mörkt, när jag kollar på hoppbilder vill jag bara börja gråta, det känns som jag tappat hela min framtid. Allt är borta. Jag orkar inte. Hästjävlar. Förlåt men hur mycket otur ska man behöva ha?

 

Mina senaste sommrar.

2010 började Peppes spatt, han var dålig hela sommaren och sen var gymkhana inte o tänka på. Men han blev friskförklarad och allt var frid o fröjd.

2011 kom spatten tillbaka och det var bara o behandla igen, återigen hela sommaren borta.

2012 bröt Polo benet i hagen och fick åka in till Ale för operation. 6 månaders konvalisent.

2013. Vi fick avliva Peppe pga att spatten kommit tillbaka (4e gången). Ninja fick ett keratom i hoven och fick opereras, 1 år borta från ridning sa veterinärerna, betäckte henne med Click and Cash.

2014. Quilla har fått en allvarlig senskada och blir borta minst 6-8 månader. Betäckt med Balou du Rouet.

 

Så ja, någon gång borde det väl vända. Kan man väl hoppas...

/C