Har gått o tänkt lite på hur mycket ilska, elakhet och svartsjuka det finns här i världen. Bara i min lilla bubbla till värld finns det ju hur mycket människor som helst som pratar illa om andra så fort dom får chansen och mer än gärna häver ur sig något nervärderande bara för o få se bättre ut själva för en sekund. Så tänker jag, varför? Eller liksom, vad är poängen? Att smutskasta någon annan gör ju en själv inte bättre, man är ju lika bra/dålig på det man gör oavsett hur man säger det så är det ju det de är? Plus att man blir en sämre person av att uttrycka att någon annan skulle vara dålig, eller nedvärdera på något sätt. Så det är ju knappast en win-win situation eller hur?

 

Det har inte hänt något särskilt, och så vitt jag vet har jag inga vänner som håller på såhär längre. Det var liksom bara något jag funderade på idag när jag gick i min lilla bubbla till värld.

 

Elakhet är något utav det fulaste som finns. Det är så äckligt att bevittna och jag kan krylla i hela kroppen av ilska när jag börjar tänka på att det är såhär världen ser ut. Människor mördar, jävlas, mobbar, snackar skit och hånar andra, och av vilken anledning då? Jag undrar verkligen hur det kan bli såhär, inte sjutton är det någon som föds med en kniv i hand o sticka folk i ryggen med?

Så vad beror det på då? Föräldraskap? "Vänskap"? Dåliga lärare i skolan?

Mycket handlar nog om lathet och egoism. Bara jag får så är allt okej. Man slutar och bry sig om andra så att man kan bry sig mer om sig själv. Urk. Jag är så glad att jag har så mycket fina människor runt mig. Jag är så jävla glad att jag haft föräldrar som vart måna om min hobby, och numera livsstil. Att få leva med djur ger oftast inte alltid en helt annan förståelse för andra levande. En större ödmjukhet och ett mycket större kärleksintag, och det är nog det som skapar snälla människor.

 

/C